NY, torsdag

Torsdagsrapport på Amans blogg!

Nya skor

När jag satt utanför St Johns och väntade på Amanda kom den här liraren fram till mig. Han gick lite trevande mot mig och hälsade "Can I sit here with you? I don't bite." Vi snackade lite och jag frågade om jag fick ta några bilder. "Sure, what should I do?" sade han och posade lite. Jag svarade att allt funkade för att han hade "the model look". Han var 58 år och levde på gatan, saknade några tänder men hade överskott på härligt humör. 

"Can you do me something in exchange when your finished?" frågade killen och började berätta att han var plattfot och hade skoskav i sina slitna röda tygskor. Eftersom han var så trevlig och fotogenic och dessutom inte verkade vara missbrukartypen gav jag honom ett bidrag till de nya skorna. 

Amanda kom ut och vi snackade en liten stund till. Innan vi sade hejdå bad han oss att vara försiktiga och ta hand om oss i området eftersom det kunde vara rätt rufft på kvällen. Glad och skön lommade han iväg på gatan och vi likaså.

NY, onsdag

Idag var övre Manhattan på agendan. Vi åkte tunnelbanan till Harlem och käkade frukost på ett schysst café. Mozzarellan hängde i trådar från käften vilket gav ostbetyg 5/5.

Vi gick på Knuts pappas favoritaffär Fino som har krokodil/pälsskor och sjuhelvetes crazy kostymer. Konstaterade att det är töntigt enkelt att hitta i den här stan. Man kan ju tro att det skulle vara svårt att hitta ett ställe när enda vägbeskrivningen är "W 125th street", men ICKESANICKE.

Vi kände oss square, västerländska och jävligt fel.

Snubblade över en skön partybutik där man kunde köpa plastsaker.

Knut köpte en liten korgosse i blid bön (som senare visade sig vara extremt lik honom själv)

"Skriv nu. Det är du som hela tiden vill ta kort på barnen. Det är ditt sätt att jobba hemifrån."

-Knut (Skrivet av Amanda.)

- SÅ! (Amanda)

- NÄ DET DÄR RÄCKER INTE! DÅ TÄNKER JAG OCKSÅ SOVA NU! JAG HAR JU SKRIVIT TYP FEM STYCKEN REDAN. (Knut)

- Okej. (Amanda)

- Så. (Amanda)

- Nä. Du har bara skrivit 2. (Knut)

- Okej. (Amanda)

En sleten Coca-Cola-back. Konstverkets titel: Kapitalismens bakgård

En till bakgård. VARNING: POISON  KEEP OUT

Det här med att det är lätt att hitta i NY failade lite senare när vi skulle hitta Saint John's Church (lr whatever. It's not like we give a sh**.). Vi gick fett långt åt fel håll, kan man säga. Men det var bara för att vi är korkade. Inte för att det är svårt att hitta. Väl framme blev vi mycket, mycket glada.

Knut poserade och en förbipasserande hiphopper lärde honom att man måste keep moving. Vad man än gör när man fotas: Just don't stop moving.

Själv var han färsk och ville inte vara med på kort. Men det gjorde ingenting för vi löste det ändå. 

Vi tog en taxi till SoHo för att importera lite julklappar och dagens outfits till Sverige.

Amanda blir lika glad varje gång hon får mat/kaka/piece of candy efter en lång dags hårda strapatser. Här njuter hon av att veta att denna peanutbutterbrownie snart kommer att befinna sig i hennes innanmäte. Mums fili friggin' baba. 

Sen gick vi över Houston till NoHo och gick på en grymt bra (och för första gången sedan vi kom hit nyttig) restaurang på Mercer Street.

Nöjd.

Dagens gemensamma skörd. 

Sen lektes det modebloggare

Au revoir!

A man & Knud

NY, tisdag

Rapport av Amanda här

Vellinge-Las-Ingvar blir befordrad

Vellinge kommun är känd för att vägra ta emot flyktingar. När 30 ensamkommande flyktingbarn skulle flytta in i ett vandrarhem i Hököpinge gick kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman ut hårt mot Malmö stad, som placerar barnen där.

"Nya arbetarpartiet" Moderaterna läxar upp sin ordförande i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman, för hans inskränkta attityd mot flyktingbarnen i Vellinge. Nu ger man honom uppdraget att få fler kommuner i Skåne att ta emot flyktingar. 

Varför inte bara sparka honom och sätta någon mer öppensinnad person på posten, som ju faktiskt borde ha bättre förutsättningar att göra ett bra jobb? 

SvD

Spiggajäveln

Dagens händelse var när vi gåendes i Chinatown passerade en kinesik supermarket där det såldes hela torkade fiskar, bläckfiskar och räkor. Barndomens "man måste smaka på allt" ekade som ett gyllende budord i mitt undermedvetna och vi köpte några hekto torkad spigg. Amanda hade smakat det förut. "Det är väl okej, lite salt kanske" löd omdömet. 

Direkt när vi köpt dem frågade hon "skall du inte ta en?". För att försäkra mig om att hon inte lurades om sina erfarenheter och för att se hur tuff hon egentligen var, kontrade jag "du först". Och upp ur påsen och in i hennes mun flög plötsligt en fisk. "GULP!" lät det. 

Chockad över hennes mod stod jag storögd och tittade forskande på Amandas nöjsamma tuggande. Hon visade den gråa spiggmassan på utsträckt tunga och sade stöddigt "nu är det din tur". 

Plötsligt var jag inte så sugen längre. När jag till sist omsorgsfullt valde en liten –men ändock hel– fiskajävel ur påsen, var det med en klump i halsen. Jag förde den torra fisken till munnen och började tugga. Det smakade som fiskmat luktar. Först fick jag kväljningar, men efter att ha försäkrat mig om att det faktiskt är subjektivt vad som smakar gott och inte, gick det faktiskt att äta fisken. 

Amanda knaprade glatt i sig säkert sex spiggar till. Själv fick jag med viss möda i mig sammanlagda tre. 

Se också gärna Spigg-eating in Chinatown – the movie:

NY, måndag

Hej bror Nils, 

Här får du en dagsrapport på begäran:

Vi började med frukost vid 10. Knuts macka var gratis, dvs kassörskan glömde ta betalt för den. Epic success! 

Vi promenerade söderut från hotellet på 51st mot Staten Island-färjans terminal. Efter några hundra meter stötte vi på det här vilddjuret.

Vi gick längst kajen och tog lite sköna bilder. Knut ansträngde sig för att inte se ut som 30 bast. Därav 90-talsposen på räcket.

Vi vet lika lite som ni vad de här fåtöljerna är för något. Gyn-stolar? Brat-troner? Spex-fåtöljer?

 

Herren på täppan

Livsnjutar-Amanda i full färd med att slänga på håret. "Gäller att ta vara på den korta tid vi har här på jorden"

 

Njutningssessionen fortsatte. Här är hon i färd med att gurgla statligt vatten. Cred till US tax payers för det.

Knut släckte törsten i den ljuva källan han med.

En jävla massa Piffar och Puffar såg vi i Riverside Park. Fotot är taget på mindre än en meters avstånd. Kärvänliga de där figurerna. En lång reflektion kring gnagares äcklighet följde på denna fråga: Varför är  inte ekorrar lika äckliga som råttor när de är så lika?

Knut passade på att testa banan. Notera ansiktet. Klicka gärna upp bilden och titta på det igen. FY FAN vilket jävla uttryck. Hur. Lyckas. Man?

Hund vid stranden

Vi stannade och tog en kall kaffe på nåt turistcafé. På den här platsen blev vi grundlurade. En tjej och en kille kom fram och lurade jävligt smidigt på oss Skittles och M&M's för 30 dollar. "Till en idrottsresa" sa de och svindlade smidigt bort växelpengar och ökade antalet produkter. 

Vi ville ha 1, fick 2 och betalade för 4! Vilken win-win. 

Tröstade oss genom att hoppa på färjan och titta på Frihetsgudinnan.

Amanda var emo

Sen gick vi till Little Italy och käkade jävligt god pasta. Då blev hon helt crazy. Den här bilden skulle kunna ersätta Paranormal Activity på världens biografer.

Vi strök runt lite och hittade en typisk säga-hejdå-efter-första-dejten-port. 

Sen gick vi förbi Ground Zero och fick syn på det här minst sagt märkliga monumentet. Det är två byggbalkar som upprätt stod kvar i askan efter World Trade Center den 11 september 2001. De som bevarat balkarna som monument ser det som ett kristet korstecken. Och då frågar man sig: 1. Varför taggade Gud med sin symbol där 11000 människor just dött? 2. Hur ovanlig är korset som symbol, och hur osannolikt är det att några balkar står kvar och någon enstaka råkar forma ett kors?

Sen irrade vi förbi Wall Street en sväng. Amanda försökte ta kapitalismen vid hornen, men misslyckades och jag var tvungen att showe my head up his ass i förudmjukelse (pga censur publiceras inte den bilden här.

Kvällen avslutades med lite porrig 70/80-talsposing på hotellet. Här är fear-and-loathing-in-Las-Vegas-Knut...

...och här är Dirty Dancing-Amanda.

På Wendys

Och svullar. Idag har det redan börjat ploppa ur knappar i byxor och jackor. Too much bacon!

NY, söndag

Idag har vi åkt runt med turistbuss för att få någon sorts geografisk överblick över stada. Vi har också svullat på Wendys, gått runt i Central Park och käkat pancakes with egg & bacon till frukost. Dagen avslutades med att se filmen 2012 på bio. Den var medioker, så vi halvsov mest.

Nu är vi framme!

Nu är vi framme! Klockan är bara 8 på kvällen här, men vi tänkte hålla igång lite för att "komma i rytm".